RYDS GHETTO

Just nu är jag minst sagt uttråkad. Jag vill inte plugga mera. Jag vill vara smart, så där smart så att jag förstår allt så fort jag har kikat på det en gång. Men det är jag inte. Jag tror att mitt egentliga kall här i livet är att bli en bagare i Italien i en liten liten by. Jag skulle vara vän med Maffian och Polisen och Borgmästaren för att alla vill handla utav mitt oemotståndliga bröd. Jag skulle sitta på min terass tidigt på morgonen efter att ha bakat bröd hela natten och kika ut över byn där alla känner mitt namn och bara njuta av att se hur staden som jag är så väl-integrerad i vaknar till liv. Hur solen sakta börjar värma upp bageriets fasader och mina kinder och hur den salta varma medelhavsvinden tar tag i mitt yviga hår och drar det uppåt som om det vore en vän som vänskapligt kom fram och rufsade mig i håret, glad att se mig.