Tillsammans är man mindre ensam
Nu sitter jag här i min ensamhet och tycker synd om mig själv för att jag är så ensam.. Bläddrar igenom en massa bilder och minnen, tänk vad roligt man har haft det tillsammans. Jag saknar Johan, min familj och mina vänner. Jag sitter och hoppas på att någon ska plinga på dörren och rädda mig ifrån min ensamhet.
Dock blir jag lite orolig efter den sjuka förfesten förra vecka, tänk om Richard, Kenneth och Mikael aldrig vågar komma tillbaka hit. Jag måste även klura ut ett sätt hur jag ska kunna locka hit Johanna och Anton. Nu är det dags att komma hit!!
hahah varför har richard blomman i knät? :P
för att jag fick den och ville att de skulle visa upp sin fina gåva:)
Träffade Richard på IKEA i söndags :) Han sa att det hade spårat och så såg han så där bekymrad ut som bara han kan:P
