Nicolai Intervjun.
okej, eftersom jag har så lite att göra så skriver jag av intervjun som jag läste i Filter och tyckte så mycket om.
"DET HÄNDE SÅ MYCKET GREJER I MITT HUVUD" Nicolai Dunger, Musiker.
Trossgatan 31, Piteå 1977
››Båda mina föräldrar var lärare, mamma i textilslöjd och pappa i idrott. Fotboll var hela mitt liv. Hemma kunde vi få in utlandsradio, så jag brukade lyssna påLiverpools matcher. Graeme Souness var min idol, Jag tränade med Piteå IF och brukade gå ut ensam och spela på gärdet utanför huset. I laget var jag mittfältare; den där tekniska lite egoistiska kilen som hittade på saker. Jag var ganska duktig och blev uttagen i både distriktslag och pojklandslaget.‹‹
Sandåkerns plastgräsplan, Umeå, 1989
››Efter gymnasiet blev jag uppköpt av Umeå FC som spelade i Division ett. Jag fick en lägenhet i Umeå och började tjäna pengar. Det var stort att få spela med Steve Galloway, samtidigt blev det tråkigare när det blev mindre lek och mer press och pengar. En kväll lånade jag mammas och pappas gitarr. Jag kunde bara några ackord, men började ändå spela och sjunga. Det blev min första låt. Jag var hooked och började lyssna på Black Sabbath och Kate Bush, Efter det gjorde jag musik nästan varje dag. I bussen från en bortamatch spelade jag en av mina låtar för en lagkompis. Han tyckte jag var konstig.‹‹
Surfers Paradise, Australien, 1994
‹‹Malmö FF bjöd mig att provspela med dem. Jag tränade en vecka med Schwarz, Dahlin och Thern innan de åkte till VM i USA, men hade svårt att komma in i gänget. Jag har alltid varit lite för ego för att trivas i stora grupper. Efter träningarna satte de sig framför Eurosport. ›Jag fixar inte det här‹, kände jag. Det var bara sport. Jag slutade med fotboll och började resa runt i världen.Tidigare hade jag aldrig varit någonstans förutom med fotbolls laget. Nu åkte jag ensam till Australien och träffade en kille med en segelbåt som vi var ute med i några månader. Till slut hamnade jag på en kibbutz på Västbanken i Israel där jag blev kvar i två år och levde hippieliv. Vi hade knappt kläder på oss. Under en fest på stranden sjöng jag en av mina låtar. någon sa: ›Du skulle ju kunna leva på det där‹. Så hade jag aldrig tänkt, men kände:› Ja kanske‹. En vår när jag var hemma och hälsade på spelade jag in en vinylsingel.‹‹
Svenska Grammofonstudion, Göteborg, 1998
››Jag fick ett brev till kibbutzen från skivbolaget Telegram som ville göra en skiva med mig. Jag hade träffat en tjej och ville inte lämna Israel, men kände samtidigt att jag var tvungen att göra något ordentligt. Det var inte så många som hörde den där Telegramskivan, men när jag var på en efterfest i Hultsfred med Soundtrack of Our Lives-Ebbot spelade jag den för honom. Det ledde till att jag fick spela in i deras studio. Den skivan blev mitt genombrott. Plötsligt var det sån hög hastighet på allt. Jag flyttade till Stockholm, Will Oldham hörde min musik och jag åkte till USA och turnerade. Det händeså mycket grejer i mitt huvud. Jag skrev musik festade och söp hela tiden. Jag gjorde fyra skivor på ett år.‹‹
Brännö, 2009
››Det tog flera år för mig att vänja mig vid mitt nya liv och att folk kände igen mig på stan. En dag ringde Jonathan Donahue från Flaming Lips. 2004 flög jag till New York och spelade in en skiva med hans andra band, Mercury Rev. När den kom kom ut dog mamma. Jag kände mig vilsen och började ifrågasätta det mesta i mitt liv. När jag fick höra att det gamla paret som bodde grannar med min bror på Brännö hade dött ringde jag och köpte huset. Det var den första vuxen grejen jag gjort i mitt liv. Nu kan jag vara nära familjen och precis vid havet. Jag lever lugnare idag, jag är mer bekväm och är inte ute och festar lika mycket. Flera av låtarna på min nya skiva har jag skrivit i huset. Vi spelade in den i en studio i Älvsbyn, som min mamma kommer ifrån.‹‹
Erik Almqvist.
Johan Andersson.
haha jag citerar citat typ, precis som Michael Scotts.
"DET HÄNDE SÅ MYCKET GREJER I MITT HUVUD" Nicolai Dunger, Musiker.
Trossgatan 31, Piteå 1977
››Båda mina föräldrar var lärare, mamma i textilslöjd och pappa i idrott. Fotboll var hela mitt liv. Hemma kunde vi få in utlandsradio, så jag brukade lyssna påLiverpools matcher. Graeme Souness var min idol, Jag tränade med Piteå IF och brukade gå ut ensam och spela på gärdet utanför huset. I laget var jag mittfältare; den där tekniska lite egoistiska kilen som hittade på saker. Jag var ganska duktig och blev uttagen i både distriktslag och pojklandslaget.‹‹
Sandåkerns plastgräsplan, Umeå, 1989
››Efter gymnasiet blev jag uppköpt av Umeå FC som spelade i Division ett. Jag fick en lägenhet i Umeå och började tjäna pengar. Det var stort att få spela med Steve Galloway, samtidigt blev det tråkigare när det blev mindre lek och mer press och pengar. En kväll lånade jag mammas och pappas gitarr. Jag kunde bara några ackord, men började ändå spela och sjunga. Det blev min första låt. Jag var hooked och började lyssna på Black Sabbath och Kate Bush, Efter det gjorde jag musik nästan varje dag. I bussen från en bortamatch spelade jag en av mina låtar för en lagkompis. Han tyckte jag var konstig.‹‹
Surfers Paradise, Australien, 1994
‹‹Malmö FF bjöd mig att provspela med dem. Jag tränade en vecka med Schwarz, Dahlin och Thern innan de åkte till VM i USA, men hade svårt att komma in i gänget. Jag har alltid varit lite för ego för att trivas i stora grupper. Efter träningarna satte de sig framför Eurosport. ›Jag fixar inte det här‹, kände jag. Det var bara sport. Jag slutade med fotboll och började resa runt i världen.Tidigare hade jag aldrig varit någonstans förutom med fotbolls laget. Nu åkte jag ensam till Australien och träffade en kille med en segelbåt som vi var ute med i några månader. Till slut hamnade jag på en kibbutz på Västbanken i Israel där jag blev kvar i två år och levde hippieliv. Vi hade knappt kläder på oss. Under en fest på stranden sjöng jag en av mina låtar. någon sa: ›Du skulle ju kunna leva på det där‹. Så hade jag aldrig tänkt, men kände:› Ja kanske‹. En vår när jag var hemma och hälsade på spelade jag in en vinylsingel.‹‹
Svenska Grammofonstudion, Göteborg, 1998
››Jag fick ett brev till kibbutzen från skivbolaget Telegram som ville göra en skiva med mig. Jag hade träffat en tjej och ville inte lämna Israel, men kände samtidigt att jag var tvungen att göra något ordentligt. Det var inte så många som hörde den där Telegramskivan, men när jag var på en efterfest i Hultsfred med Soundtrack of Our Lives-Ebbot spelade jag den för honom. Det ledde till att jag fick spela in i deras studio. Den skivan blev mitt genombrott. Plötsligt var det sån hög hastighet på allt. Jag flyttade till Stockholm, Will Oldham hörde min musik och jag åkte till USA och turnerade. Det händeså mycket grejer i mitt huvud. Jag skrev musik festade och söp hela tiden. Jag gjorde fyra skivor på ett år.‹‹
Brännö, 2009
››Det tog flera år för mig att vänja mig vid mitt nya liv och att folk kände igen mig på stan. En dag ringde Jonathan Donahue från Flaming Lips. 2004 flög jag till New York och spelade in en skiva med hans andra band, Mercury Rev. När den kom kom ut dog mamma. Jag kände mig vilsen och började ifrågasätta det mesta i mitt liv. När jag fick höra att det gamla paret som bodde grannar med min bror på Brännö hade dött ringde jag och köpte huset. Det var den första vuxen grejen jag gjort i mitt liv. Nu kan jag vara nära familjen och precis vid havet. Jag lever lugnare idag, jag är mer bekväm och är inte ute och festar lika mycket. Flera av låtarna på min nya skiva har jag skrivit i huset. Vi spelade in den i en studio i Älvsbyn, som min mamma kommer ifrån.‹‹
Erik Almqvist.
Johan Andersson.
haha jag citerar citat typ, precis som Michael Scotts.
Kommentarer
Trackback
